Du får mig i obalans varje gång som jag hör någonting ifrån dig. Jag mår så jävla dåligt av att bara känna din närvaro. Jag blir förbannad av att veta att jag inte kunde se vad som höll på att hända. Det känns som samma sak all over again och då vet du ändå vad jag har varit med om tidigare.
Det kanske beror på att jag bryr mig för mycket om dig. Det kanske är för att jag är som jag är och har svårt att släppa folk. Det ända jag vet är att jag inte vill någonting annat än att släppa dig just nu.
Jag har alltid försökt och jag sa till dig att jag skulle finnas där men du sa att du inte kunde lita på mig. Nu får jag ta skiten för allting som hände. Varför berättade du ingenting? Jag har alltid velat veta och det vet du.
Hela mitt inre jag är i uppror. Jag kan inte tänka klart och jag vill få svar på alla mina frågor. Varför är det alltid jag som är med om det här? Hur kan man bete sig så illa mot andra medmänniskor? När var det meningen att jag skulle veta att folk skrev om oss med dig på internet utan att jag hade en enda aning om vad som hände?
Jag fick reda på att du hade en blogg om oss igår och jag förstår inte alls varför ingen har sagt någonting till mig tidigare. När vi var tillsammans så skrev du bloggen hemma hos mig till och med men jag visste ingenting. Den var visserligen anonym då men efteråt blev det offentligt att du och jag skulle ha barn. Varför visste jag ingenting?
Att säga att jag inte ville är ren och skär lögn. Jag ville från djupet av mitt hjärta men jag tänkte också på vad konsekvenserna kunde bli. Det kan alltid bli värre än vad man tror.
Lyssna på mig och svara en gång för alla helt ärligt.
Varför vet jag ingenting om vad som händer i mitt liv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar