Jag upptäckte i helgen att hatet håller på att ta över vårt land.
Egentligen är det inte bara vårt land som är spelplanen utan hela vår värld.
Jag pratade med en kille som hade blivit nedslagen helgen innan. Jag var där och försökte hindra de båda killarna från att slå ihjäl varandra. Min ståndpunkt är att bråk inte löser någonting alls.
Vi ser samma problem i samhället i stort. Kan man inte enas med varandra så pratar man om krig mellan två grupper och det är väl en del av problematiken med alla krig världen över. Ett litet bråk en mot en kan leda till att någon annan lägger sig i och det blir mer bråk mellan fler personer.
Jag tror att ett av dessa problem är att vi inte pratar med varandra tillräckligt mycket. Man ser folk sitta och inte våga ta kontakt med främmande människor. Jag förstår dem, det är läskigt att prata med någon man inte vet vem det är.
Men varför är det så läskigt?
Pratar man med varandra så kan man lösa problem som dyker upp på vägen. Två personer är alltid starkare än vad man är ensam. Gemenskap är någonting som jag tycker att vi har förlorat på vägen mot ett mer digitalt samhälle. Ja, vi har mobiler, mail och facebook idag. Men man kan inte läsa av en annan persons kroppspråk på ett sms, i ett mail eller på en facebookstatus. Vi kommer närmare människor på andra sidan jorden men vi kommer längre och längre ifrån vår granne på andra sidan väggen.
Jag kommer ihåg när jag var precis i början av mina tonår och vi alltid satt ute på gården, fikade och pratade med grannarna som bodde i de andra portarna. Det var innan teknologin tog över på riktigt. Visst fanns det men jag hade ingen aning om det. Jag spelade fotboll med grannbarnen och vi hade en gemenskap som
jag inte hittar någonstans idag och då är det bara tio år sedan.
Jag förstår att man inte vill prata med personen som sitter mitt emot på tunnelbanan på väg till jobbet. Man är trött och vill bara komma fram och göra sitt jobb och komma ut igen. Jag tror ändå att man kan berika sitt liv med andras erfarenheter och använda dessa i sitt jobb eller privat. Det är viktigt att vi håller ihop. Även om man inte tror på vad den andre tror på, så kan man alltid förstå det.
Jag och min kompis träffade en gammal man på Götgatan en dag. Han började berätta om sitt liv som kriminell där han satt och tiggde pengar i en pappersmugg. Jag tyckte egentligen inte om att lyssna för vi var på väg att möta en av min polares kompisar men det var ändå intressant att höra hans historier. Jag kommer verkligen inte ihåg speciellt mycket av vad han sa för han pratade otydligt, snabbt och invecklat men det var ändå skönt att höra någon berätta någonting.
Prata med varandra, det är bara det jag vill få fram.
Så skapar vi mer kärlek mellan varandra över gränser och inom gränser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar