Drömmar

Jag kände det i helgen.
En vändpunkt i livet.
Jag har glömt bort mina
målsättningar som jag hade en gång.
Mina drömmar om att stå på dom största scenerna.
Att sjunga och spela inför den största publiken.

Rosebowl arena inför 65000 pers.
Jag vet att det låter vansinnigt men jag vet
att jag kan klara av det. Jag har hört folk
garva bakom ryggen på mig när jag har
utryckt mina drömmar men det värsta är
att jag har låtit dessa människor vinna.

Var tog min fightingspirit vägen?
När gav jag upp mina drömmar?

Ingenting kommer bli lätt det vet jag men
man måste sikta högt för att lyckas nå
dig annars så finns inte målet. Jag såg
en dokumentär med Bon Jovi i helgen
och förstod då att det är nödvändigt att
drömma för att inte tappa gnistan.

Jag blev sjukt imponerad när Jon berättade
att han ville fylla en hel öken och spela för
dem. Jag tänkte att det är klart att jag
också ska drömma. Jag saknar tiden när
jag tjatade om mina drömmar hela tiden.
Vad var det som hände? Jag har ingen
aning men jag tänkte att det spelar ingen
roll. Jag ska kämpa för mina drömmar
och ingen ska få hindra mig.

Det är dags nu men jag måste ha hjälp på vägen dit,
för jag vet att jag inte kan klara det själv.