Jag älskar sport.
Jag älskar dramatik.
Jag älskar när underdogs tar chansen att vinna.

De olympiska spelen betyder allt detta och idag
när OS i London 2012 avslutas så kan allt detta tas till sin spets.

Handbollen är den sport som jag har investerat mest känslor i genom åren,
det svenska handbollslandslaget är det jag följt sen barnsben
och Staffan olsson är den spelaren jag hade närmast hjärtat.

Jag kommer inte ihåg vilka mästerskap det var eller hur det gick.
Men jag kommer ihåg att under hela 90-talet satt jag fastklistrad.
Inte en ända gång med ett helt gäng kompisar
och inte skrikandes
utan helt ensam framför en TV hemma i vardagsrummet.
Ofta inspelat på video morgonen efter, vilken match som nu spelades,
då jag inte fick sitta uppe och titta sent på nätterna.
Innan skolan satt jag och stirrade på en match
som jag inte förstod mycket av, men älskade den och gör det än.

Idag sitter jag förväntansfull och nervös.
Idag sitter jag skakandes och utan kontroll.
Idag är Sveriges handbollslandslag äntligen tillbaka i en final.

Förra gången vi var i final så vann vi.
Vi vann mot ett riktigt bra tyskt lag inför hemma publik i Globen.
Men det är inte den finalen jag minns.

Jag minns när storhetstiden tog slut.
Jag minns att jag grät hemma i soffan.
Jag minns hur den nya stora handbollsnationen krossade den gamla
och tog världsmästartiteln ifrån oss.

Idag är det dags igen och det kan bli historiskt.
Likt boxningen kan vi ta revanch mot det Frankrike som för 11 år sedan
tog titelbältet som de bär än idag.

Idag spelar vi OS-final för första gången på tolv år.
Idag har vi en chans att ta det guld som vi inte fick på tre raka finaler
under storhetstiden med "Bengan Boys".
Idag har tre spelare chans till revanch och upprättelse,
men nu inte som spelar utan som ledare.

Stefan Lövgren,
som var den största stjärnan i början av 2000-talet,
Ola Lindgren,
som var våran största spelare i försvaret
Staffan Olsson,
som har fortsatt sin karriär som en av Sveriges bästa tränare med två SM-guld för Hammarby.

Alla var med när Sverige förlorade mot Frankrike sist.
Och jag unnar dessa profiler att få sitt guld till slut,
tolv år sen senaste finalförlusten i Sydney 2000.

Lycka till Sverige i Finalen ikväll / Benny "Leika" Rodin