måndag 2 juli 2018

"Svenskara och internet"


För en vecka sedan kom rapporten ”Svenskarna och internet” där det bland annat påstås att 27 % av svenskarna någon gång har valt att inte säga sin åsikt pga av rädsla för hat och/eller hot på internet. I samma rapport beskrivs att 14 % av svenskarna uppgett att de blivit hatade eller hotade på internet. Min källa är SVT Nyheter där det bland annat uttrycktes en oro över det odemokratiska i att svenskar inte vågar säga sin åsikt på internet. Ingenstans i inslaget berättades det vilka åsikter som fick ta emot flest hot och/eller hatkommentarer.

Den här senaste veckan har Sverige varit sjukt! 

Jag har på avstånd sett människor jag respekterar och tycker om få ta emot oresonliga kommentarer med anledning att de står upp för konstens rätt att vara fri från yttre påverkan. Jag tänker inte prata om sakfrågan då det finns mer lämpade personer som har bättre koll på vad det är som har hänt. Jag vill prata om yttrandefrihet och vad det är för någonting. För om den här rapporten stämmer så har vi ett problem i Sverige och vi måste reda ut var det problemet kommer ifrån. Därför vill jag ställa en fråga till alla er som läser detta. 

Vem tycker du ska bestämma vad en konstnär ska få göra? 

Mitt svar kan förmodligen låta både enkelt och dumt.
Det måste vara konstnären som bestämmer vad konstnären ska få göra. Hur du uppfattar denna konst är upp till dig. Hur du väljer att konsumera fri konst är upp dig som enskild person och du får tycka vad du vill men du som publik får inte bestämma vad som ska produceras. Det finns otaliga exempel på när människor som inte tänker utan bara känner ska gå in och bestämma hur produktioner ska gå till. Det blir nästan alltid fel och ingen ber någonsin om ursäkt.

Jag skriver texter utifrån mitt perspektiv och jag skriver skämt utifrån min humor precis som alla andra som håller på med det jag gör. Jag kan se på samhället utifrån min synvinkel men jag vet att det är min synvinkel. Det är när vi blandar olika människors tänkande som vi når en högre sanning men min övertygelse är att vi aldrig kommer se det 100 % sanna.
Sanningen är inte subjektiv, den finns på riktigt, den är objektiv, vi kan bara inte se den med våra subjektiva filter. Men om vi lyssnar på och pratar med oliktänkande så kommer vi närmare och ser att vi kanske alla har fel.

Vi kanske alla är en skock dumma får som inte har tänkt själva sen vi lärde oss att läsa i grundskolan. Kanske vet ingen av oss vad som är det rätta eller så vet alla vad som är rätt. Det intressanta är inte vem som har rätt. Det intressanta är att om vi fortsätter diskutera och inte stänger oss för att någon annan har en annan åsikt så kanske vi hittar andra sätt att lösa det. Kanske bättre, kanske sämre eller kanske exakt lika bra. Det viktiga är att om vi slutar utvecklas så går vi tillbaka för jorden vi lever på kommer fortsätta snurra vilket ger slutsatsen.

Om vi söker en perfekt värld som vi kan frysa så kommer vi att missa den.
Om vi söker en fri värld som vi alla kan påverka kommer vi alltid kunna fortsätta. 



https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/internet-allt-viktigare-for-politiken

söndag 12 augusti 2012



Jag älskar sport.
Jag älskar dramatik.
Jag älskar när underdogs tar chansen att vinna.

De olympiska spelen betyder allt detta och idag
när OS i London 2012 avslutas så kan allt detta tas till sin spets.

Handbollen är den sport som jag har investerat mest känslor i genom åren,
det svenska handbollslandslaget är det jag följt sen barnsben
och Staffan olsson är den spelaren jag hade närmast hjärtat.

Jag kommer inte ihåg vilka mästerskap det var eller hur det gick.
Men jag kommer ihåg att under hela 90-talet satt jag fastklistrad.
Inte en ända gång med ett helt gäng kompisar
och inte skrikandes
utan helt ensam framför en TV hemma i vardagsrummet.
Ofta inspelat på video morgonen efter, vilken match som nu spelades,
då jag inte fick sitta uppe och titta sent på nätterna.
Innan skolan satt jag och stirrade på en match
som jag inte förstod mycket av, men älskade den och gör det än.

Idag sitter jag förväntansfull och nervös.
Idag sitter jag skakandes och utan kontroll.
Idag är Sveriges handbollslandslag äntligen tillbaka i en final.

Förra gången vi var i final så vann vi.
Vi vann mot ett riktigt bra tyskt lag inför hemma publik i Globen.
Men det är inte den finalen jag minns.

Jag minns när storhetstiden tog slut.
Jag minns att jag grät hemma i soffan.
Jag minns hur den nya stora handbollsnationen krossade den gamla
och tog världsmästartiteln ifrån oss.

Idag är det dags igen och det kan bli historiskt.
Likt boxningen kan vi ta revanch mot det Frankrike som för 11 år sedan
tog titelbältet som de bär än idag.

Idag spelar vi OS-final för första gången på tolv år.
Idag har vi en chans att ta det guld som vi inte fick på tre raka finaler
under storhetstiden med "Bengan Boys".
Idag har tre spelare chans till revanch och upprättelse,
men nu inte som spelar utan som ledare.

Stefan Lövgren,
som var den största stjärnan i början av 2000-talet,
Ola Lindgren,
som var våran största spelare i försvaret
Staffan Olsson,
som har fortsatt sin karriär som en av Sveriges bästa tränare med två SM-guld för Hammarby.

Alla var med när Sverige förlorade mot Frankrike sist.
Och jag unnar dessa profiler att få sitt guld till slut,
tolv år sen senaste finalförlusten i Sydney 2000.

Lycka till Sverige i Finalen ikväll / Benny "Leika" Rodin

onsdag 5 oktober 2011

Tänk Dig Att

Tänk dig att veta att du inte passar in.
Att varje dag se skillnaderna mellan dig
och resten av din omgivning.
Att känna dömande blickar var du än går.
Du är så olik normen att du själv känner
avsky mot din person.

Din maktlöshet över ditt utanförskap.
Smärtan i själen av hopplösheten.
Hopplöshet av att aldrig någonsin
kunna leva ett normalt liv.

Dina tankar kan du aldrig bli fri från.
Det är din plikt att hantera dessa
men den instinktiva känslan är att fly.
Du måste försöka gömma dig ifrån dig själv
och resten av den yttre världen.

Du är din absolut största fiende.
Kriget mot dig själv är redan förlorat
men du är för feg för att lägga ner
ditt vapen.

Du frågar dig själv:
"Kan ingen nånsin få det att sluta?" och fortsätter...
"Låt mig bara få vara ifred!!!"
Ingenting annat är speciellt viktigt längre
och det spelar heller ingen som helst roll.

Du kommer aldrig att kunna leva ett normalt liv.
Du är för annorlunda för det.
Även om tillräckligt många människor
lär sig hur du fungerar, så kommer det
alltid att finnas saker i din hjärna som
du aldrig vågar dela med dig av.

Tänk dig att leva med dessa tankar
hela vägen från sängen till jobbet och
sen hem till sängen igen.

måndag 18 juli 2011

Ny Låt!

Det är absolut inte så här det är just nu jag blev bara klar med den här nu.
Jag har dock inget namn på den än. Kom gärna med förslag


I can't take this any longer
for what have I done
to deserve this misery
no, I can't take this anymore

don't you know what you mean to me
even when you are below the surface
you still know how to pick me up
'cause you mean that much to me

I just wanna hear your voice
it doesn't matter what you say
it's still wonderful to pick up the phone
and listen to your beautiful voice

I miss what we had
I miss how you said
"I miss you right now"
but I guess I missed out
tonight

måndag 20 juni 2011

Drömmar

Jag kände det i helgen.
En vändpunkt i livet.
Jag har glömt bort mina
målsättningar som jag hade en gång.
Mina drömmar om att stå på dom största scenerna.
Att sjunga och spela inför den största publiken.

Rosebowl arena inför 65000 pers.
Jag vet att det låter vansinnigt men jag vet
att jag kan klara av det. Jag har hört folk
garva bakom ryggen på mig när jag har
utryckt mina drömmar men det värsta är
att jag har låtit dessa människor vinna.

Var tog min fightingspirit vägen?
När gav jag upp mina drömmar?

Ingenting kommer bli lätt det vet jag men
man måste sikta högt för att lyckas nå
dig annars så finns inte målet. Jag såg
en dokumentär med Bon Jovi i helgen
och förstod då att det är nödvändigt att
drömma för att inte tappa gnistan.

Jag blev sjukt imponerad när Jon berättade
att han ville fylla en hel öken och spela för
dem. Jag tänkte att det är klart att jag
också ska drömma. Jag saknar tiden när
jag tjatade om mina drömmar hela tiden.
Vad var det som hände? Jag har ingen
aning men jag tänkte att det spelar ingen
roll. Jag ska kämpa för mina drömmar
och ingen ska få hindra mig.

Det är dags nu men jag måste ha hjälp på vägen dit,
för jag vet att jag inte kan klara det själv.